Det är ju många tankar hos oss såhär i väntan på att bli föräldrar som är en sån himla stor omställning om man jämför med våra ”tidigare liv”. Vi känner oss absolut redo och både jag och Jimmy är väldigt ansvarstagade och kommer garanterat bli en bra mamma och pappa när vi väl sitter där med det lilla knyttet som sprattlar så livfullt i mig ( just nu efter lunch, kaffe, kex… jag kunde inte sluta äta! Det fanns inget stopp idag!? ). Hon vill ju vara med och ha roligt! Det är det som är vårat fokus, att ha kul!
Jag minns inte ordagrant vad Jimmy sa härom kvällen men han frågade mig någonting eller sa något liknande som ” jag har svårt att tänka mig in i situationen , att vi som båda två har så stort behov av att göra vad vi vill och vara fria ska bli föräldrar…då är det alltid någon annan än oss själva vi måste tänka på i första hand ”
Det är ju helt rätt. Men jag har inte svårt för det utan jag tycker istället att det känns skönt. Och varför jag egentligen svarade så tänkte jag igenom idag… Jag var tvungen att fundera på vad sjutton det var som min hjärna faktiskt fick mig att säga. Så efter en disskution ( säkert felstavat som vanligt ) med mig själv, som resulterade i precis samma svar och känsla kom jag fram till att känner mig så himla klar med att sätta mitt eget jag i fokus. Jag har på mina 28 år som Sara Kvarnfall bara fokuserat på vad jag vill, jag har Gjort allt jag vill, jag blev allt jag ville, jag har varit fri att leva precis hur Jag vill i 28 år ( förutom dom där sega skolåren som kunde vara en rätt ordentlig pain in the ass men de räknas inte för tänker man tillbaka på skolan var man rätt fri då med! )
Jag är helt enkelt klar. Jag kan checka av festprisse-livet alla måste ha innan man lugnar ner sig, jag har hittat min prins charming, jag har provat att bo på lite olika platser, jag har testats på diverse sätt och med olika svåra men utvecklande motgångar, jobbat ” bara för att ha ett jobb ” ett tag som alla måste göra i början, jobbat met något jag vill, jag blev personlig tränare & kostrådgivare som jag ville, nagelteknolog, spaterapeut med allt vad det innebär, hållit ett flertal föreläsningar vilket ger en bra personlig utveckling, jag ville starta eget och det gjorde jag, jag har levt träingshysteri-livet många lever nu i stundens hetta om att bli hälsogurus och söta fitnessbloggare. Check check! Jag ångrar inget och jag är stolt över vad jag presterat.
Och att jag nu känner mig klar handlar inte om att jag tappat intresset för …mina intressen! Men jag har gått in på en annan nivå av allt och efter att ha gjort allt det här känner jag nog bara att jag har gjort allt jag vill. Jag är nöjd.
Självklart kommer jag fortfarande ha mina viljor, jag är en drömmare och det bor en entrepenör i mitt huvud som har många idéer men nu behöver jag inte vara sådär jäkla överpretentiös och göra 100 saker samtidigt längre för att känna att jag duger åt mig själv. Nu vill jag leva i stunden med mina avbockade milstolpar och känna mig behövd istället. Jag vill börja ett nytt kapitel, med nya roliga händelser, motgångar, nya utmaningar, nya viljor, människor och platser.
Jag vill gå från fri till behövd.
Sen om Jimmy känner såhär, det vet inte jag och han behöver inte heller göra det. Jag vill att han ska känna så när han är redo för det kan ingen annan bestämma när man är. Men de blir nog inte han! 🙂 Och det gör ingenting det heller sålänge han finns där för mig, vi har inte direkt levt samma liv och vi är rätt olika gällande just dom bitarna 🙂 Skulle våra liv avspeglas genom ett diagram skulle det röda strecket som är jag gå kors och tvärt, upp och ner, toppar och dalar medans hans blåa streck skulle gå mer rakt framåt…lite mer balanserat. Mitt streck blev väl inte direkt så för att jag ville…utan för att det är lite sån jag är, när jag är ”fri”.
