Tredje trimestern och mina tankar just nu.
Publicerad,
Nu klev jag bestämt in i sista trimestern av dessa tre. Vecka 28 är här och trollungen växer så det knakar, min kropp är i uppror… Det hittar på allt den kan och alla komplikationer som väntar enligt appjävlarna på våra telefoner följder den till punkt och pricka…! Just därför är jag så glad över att det faktiskt galet nog bara är 12 veckor kvar. Och om mitt och jimmys sjätte sinne säger rätt är det inte ens 12 veckor kvar. Vi båda känner att hon förmodligen vill komma ut lite tidigare…vi får se om det stämmer! Vi gissar på vecka 35-37 någongång.
Lite om mina känslor och kroppslig fakta…
Mina känslor just nu… jag längtar till hon är ute, att jag får se att hon är en frisk och välmående bebis. Det är ungefär det. Som jag sagt förr, jag är inte en av dom som glider igenom graviditeten på rosa moln och känner mig vacker…men trots krämpor i kroppen måste jag nog säga att jag mår väldigt bra om man bortser från hur svårt jag kan ha för omställningen av hela situationen och att växa okontrollerat…men värst av allt är känslan av att inte kunna röra sig som vanligt och bara bli klumpigare och klumpigare.
Min magmuskeln är ur funktion, jag kände efter om jag kunde tyda någon delning och jag tyckte det kändes som om en liten glipa på knappt en cm ovanför naveln. Det är nu det är dags att börja rulla ut ur sängen, för att sätta sig rakt upp är ett minne blott…
Min kropp har tagit och flyttat min ”massa” framåt. Framifrån och bakifrån syns det egentligen inte direkt att jag är gravid med kläder på, mest som att jag lagt på mig några kilon. Men sen kommer kroppen i profil…och då avslöjas allt, väldigt tydligt 🙂 Jag har ökat ca 8-10 kilo beroende på vätskeansamlingen som kan variera från dag till dag och än sålänge har jag sluppit bristningar. Jag har lite skinn att ta av sen jag var 40 kilo större och om jag får bristningar kan de nog vara dom gamla nästan läkta bristningarna som ”går upp” och det gör mig inte så mycket, jag har ju haft dom sen jag var 14 ungefär så vi är väl nätt och jämt som ler och långhalm…
Åderbrock och ådernät… ådernät fick jag när jag gjorde min lårplastik, jag tror inte det kommit några nya. Jag kommer ändå lasra dom som blev efter operationen framöver när jag är klar med barnproduktionen så får jag tre till så tjuter jag inte för det. ( 10 till, ja då kanske jag tjuter en skvätt ) Jag är väldigt noga med att röra mig och använda stöd för kroppen där det behövs.
Mitt ansikte, händer och fötter är allafall detsamma än så länge 🙂 Planerat lackning av tånaglar om ca 2 veckor sen får vi nog vänta med att träffas förns efter födseln! Det börjar liksom bli lite långt till marken…
Angående födseln och förlossningstankar så har dom egentligen inte förändrats, jag är med andra ord inte jätte nervös eller speciellt rädd. Jag känner att jag står men fötterna på jorden, det är lite min skyldighet att göra det nu känns det som.. Själva förlossningen är jag inte nervös för, mer skedet innan och efter. Jag undrar vad det är för smärta, jag vill som vanligt vara beredd och ha kontroll över situationen men som förstaföderska kan jag ju glömma det! Men jag väljer att varken skapa scenarion eller tänka så himla mycket på det för jag vet inte ens vad jag ska kunna fantisera ihop eftersom jag inte har en aning om hur det är. Bedövning vill jag ha, finns ingen anledning att inte ta det när det finns. Tanken om att vara ekologiskt odlad och naturlig under förlossning är liksom överkurs.
Så nae, jag är fortfarande ganska lugn, det kan säkerligen ändras när förvärkar osv kommer 🙂 Jag har möjligthet att ta det lugnt och använda energin till det som gör mig gott…det vill säga träna på gymmet, baka & laga mat, ta promenader och vara fräsch varje dag! 😀
Förväntansfull utan en endaste negativ tanke som skulle kunna påverka resultatet. Jag hör och accepterar inte längre vad några ”gravidpoliser” säger och jag tar inte in andras oro, jag orkar liksom inte med sånt utan blir bara riktigt irriterad och väljer att avskärma mig istället.
Universum hör allt.
