Hej! Jag behövde ha en bloggpaus pågrund av omställningen i mitt liv. Det började väl egentligen i mitten av augusti… kroppen började bete sig lustigt. Okontrollerat. Jag svettades nåt kopiöst när jag var på gymmet, kunde somna tvärt på dagen, brösten blev enorma och 14 dagar efter mensen skulle kommit kändes de som om man faktiskt kunde koppla ihop allting. Jag led utav ett antal gravidsymtom kunde vi ju konstatera. Förutom alla konkreta förändringar i mig var min aura rosa, vilket är vanligt kring blivande eller nyblivna mödrar, jag drog ett tarotkort i min tarotkortlek av Doreen Virtue med enhörningar dagen innan jag skulle göra testet med frågan ” Är jag gravid?” På kortet stod det ” You`ll know in the morning” Sen läste jag horoskopet av någon anledning, hade inte gjort det på månader bara för jag är skeptisk mot dom. Men jag läste hur fullmånen som varit då påverkade Skorpionen. ” En ny familjemedlem kan dyka upp”
Okej okej, jag fattar! Jag är gravid , jag behöver inte mer tecken nu.
Måndagen därpå blev början på ett nytt liv, dock med en frågade min… Alltså Jimmy, jag tror det är ett streck?! Jo han kunde väl hålla med om att det faktiskt såg ut så…Ok, eh…va händer nu? Vi tog ett till en vecka senare bara för att va Heeelt säkra. Jag hade mycket kontakt med mina guider och följeslagare från andra sidan dom här dagarna och jag hörde så tydligt på fredagen när jag tog nästa test ” HUR många tecken behöver ni egentligen ha…hallå?
Därefter fick vi ett så mörkt streck att mörkare än så kunde det inte bli. Jag var helt enkelt gravid.
Allt var frid och fröjd, mina cravings var då grönsaker… fy satan vilken tur jag har tänkte jag. Hade även fått dille på att allt ska vara ekologiskt några veckor innan jag ens visste. Allt… mat, hudkräm osv. Jag kunde träna och mådde bra förutom tröttheten och att det var svårt att veta om det var träningskläder jag hade eller våtdräkt efter jag varit på gymmet.
Sen… vecka 7 brakade helvetet löst och nu är jag snart i v 12 och ingenting är bättre än sålänge. Illamående så det heter duga…fått utskrivet Lergigan som jag äter morgon och kväll, jag har en puls på 100 slag i minuten av att ligga i soffan, jag har ishias i vänster skinka förmodligen för att livmodern ligger o trycker, jag kan inte träna pågrund av illamående och för att det är så obehagligt när min puls rusar ,vi snackar 120slag /min när jag plattar håret! och jag är vältränad , jag sover och sover och är överkänslig för lukter, har svårt att äta mat, kall mat är okej samt gröt och frukt. Mitt immunsystem ligger dött någonstans nere i mina hålfötter som jag inte ens har för jag är född plattfot så på tre och en halv vecka har jag prickat in en dunderförkylning, en magbakterie och så ytterligare än förkylning nu. Jag känner verkligen livet i mig!
Ja det är ju faktiskt precis det jag gör… jag mår ju såhär för att jag bär på ett litet liv, ett pyttelitet…när jag var på ultraljud trodde vi att jag var i vecka 12 men det visa sig vara vecka 10 och en bebis på ca 3 cm, men med hjärta och händer som vevade. Det får mig att hålla modet uppe.
Allt jag sökte i början som grönsaker och ekologiska krämer är just nu mina värsta fiende, det går inte ner en grönsak och allt som är eko i krämväg luktar satan…örter, jag avskyr örter.
Så från att känt mig väldigt nyttig och en aningens kravenmärkt hela jag så har jag istället gått in i ett rent ”överlenads mode”, där står jag just nu. Jag väntar ut eländet, äter det jag kan oavsett om det går mot alla priciper i hela kroppen, hälsofreak som jag är…jag säger åt min trollunge att inte va så besvärlig ibland men men…det är ju en liten oxe som väntar. En majbebis. Redan så efterlängad och speciell.
Tidigt i somras bad jag universum om en förändring, vad som helst…jag gillade mitt liv men jag ville vidare vad det än skulle vara så visste jag att nu måste det hända något. Om de så vore flytt, barn, en till hund, ett nytt jobb …ja vad som helst egentligen. Vi hade pratat om det här med barn… ” ja någonstans nästa år kanske?”
Men man hör ju om att det kan ta ett tag så vi räknade inte med något. Fast för oss tog det inte ens en vecka…. jag gissar på att Jimmy hade något form av jubileum där inne i fabriken och det var ett riktigt premium skott han satt. Han gjorde en hole in one.
Att det blev nu istället för längre fram gör ingenting, allt ordnar sig och det var ju tydligen en liten själ väldigt angelägen om att få komma till oss.
Och där är vi nu, träffsäkert Jimmy. Nu ska jag gå här och våndas i nio månader i väntan på en underbar fortsättning av vårat liv. Jimmy ville åka på en resa på våran femårsdag, det här blev resan du bad om. Nu åker vi 😉
Alltså ärligt talat, jag trodde väl aldrig att jag skulle sitta här gravid 2015 med killen jag köpte en månad på E-kontakt för att kunna skirva till, sen spelade Mario Bross 8-bitars med under tre dejter innan vi inledde ett riktigt förhållade efter dejten med Djungel George och Tingeling . Ja de säger väl allt… vi är så fel, men ändå så rätt. Väl investerade 279 kr.
grattis till det lilla livet som växer i magen, är dags för mig i mars.