Crazy Housewife

Min första tanke är väl lite hur äcklig och ärlig ska jag vara… en förlossning är för mig överhuvudtaget en väldigt äcklig och ärlig situation, snacka om att man är utelämnad.. Men ja, nu ska vi prata bajs i fostervatten, smärta, blod, kärlek och en liten smula sömnad… Ni som läser det här antar jag…

Nu tror väl alla fall hälften av dom som följer mig här och genom annan social media att jag har fött men jag struntade bara i att uppdatera… hon ligger kvar. I en sur mamma som haft en helvetesnatt, möttes av ett grått april och en spyende katt. Idag blev det inte dom tre vanliga…

Jag minns tydligt när vi tyckte det var en ordentlig milstolpe att komma under antalet 100 i dagar till beräknad förlossning. Det blev tvåsiffrigt. Idag är det 12 dagar kvar, nästa vecka blir det ensiffrigt! Nu har jag faktiskt varit duktig och inte köpt mer gulliga saker/kläder 🙂 Köpte det vi behövde till första tiden…

Igår tilltog förvärkarna och ibland har jag känslan av att hon spelar mig ett spratt! Satt på ett möte igår och hon körde runt så dant där inne åt alla håll och kanter att jag blev alldeles svett, och hade något kollat på magen hade dom trott att jag hade tagit tillfånga en katt under…

Jag spricker snart förmodligen. Den känslan upplever nog alla gravida i vecka 38. Speciellt när den lilla gör något tappert försök att sträcka ut både ben och armar och det känns som om man blir helt fyrkantig samtidigt som det blir tryck neråt. Vi är fullgångna nu så det ända som det hänger på är…

Alltså kära nån! När det blev måndag och vecka 37 blev jag ett vrak! Jag orkar inget, vill bara sova och äta. Kroppen har helt och hållet kastat in handduken , den lär jag nog få tillbaka inne på förlossningen! Jag vill bara stänga in mig, va osocial, vänta…för snart smäller det. Magen är öm…