Sara Sengångare, alltså igår tänkte jag att om jag bara får sitta här o va såhär trött så är jag nog piggare imorgon. Sen blev det imorgon…idag, och jag är ännu tröttare. Jag vaknar inte, det tog timmar innan jag kom till duschen, klä på mig, ta mig för någonting alls. Jag är sååå jäkla trött. Igår när jag skulle sova fick hon till en sån spark rätt på revbenet att jag blev chockad över kraften i den lilla foten..sen kunde jag varken ligga åt höger, vänster, mage eller rygg. Hon var överallt. Det slutade med att jag fick halvligga på sidan med kudde och täcke under magen så den inte sluttade… väldigt komplicerat innan jag ens somnade… sen vaknade jag typ fem gånger i natt för att göra samma sak plus några toabesök. Sen blev jag tvungen att gå upp 06.00 för min höft är grinig efter jag legat ner en natt…
Jag kommer aldrig förstå dom som älskar att vara gravida, tanken och känslan har inte varit ens i närheten för mig. Jag fokuserar på målet och ser tiden dit som ett nödvändigt ont. Även om jag tycker det är värt det och att jag är jätte glad över vad som väntar så känns de så jäkla surt att helt okontrollerat växa och se kroppen förändras efter att jag tidigare i livet gått ner mina 40 kilo och arbetat vidare med att skapa en ny kropp vilket var en process på ca 10 år inkl. operationer. Det är psykiskt jobbigt men samtidigt nyttigt för mig. Jag vet att jag kommer göra samma grej minst en gång till i vilket fall och jag tror inte vägen tillbaka blir så svår då jag har alla”verktyg” , jag är ju utbildad PT!
Men det är allafall tråkigt…men de förstår nog ingen som inte gjort den bergochdalbanan. Ni tycker säkert bara jag är töntig, men de gör inget. Det bor en envis, fåfäng, träningsnörd i mig och jag står för det, jag har kommit väldigt långt rent mentalt mot var jag än gång var.
Det är ju bara att gilla läget för det är liiite svårt att inte växa när man valt att bilda en familj med barn 🙂 Jag har ändå haft tur med 12-13 kilo viktuppgång när det är 11 dagar kvar till beräknad födsel.
Hörde ni det? 11 dagar! Jag bönar och ber om att det inte blir en endaste dag mer än så! Känner mig både superglad, arg, uppgiven , tacksam och hysterisk….
Här har vi vecka 12, vecka 27, vecka 31 och idag vecka 39. Jag hoppas det var mitt sista magfoto jag tog för den här gången 🙂
