Graviditeten är lite som en finne? 80% klart, v.33

Jag har verkligen alla biverkningar man kan få som gravid. Jag satte en droppe te fel i halsen nyss och hostade igång ett näsblod, blöder i näsan ungefär 4-5 dagar i veckan nu. Annars har jag Aldrig näsblod. Mina slemhinnor är så sköra! Hela jag känns väldigt skör men konstigt nog så är jag så medveten om alla små vardagsbesvär och krämpor och att dom är ”helt normala” att jag bara inte bryr mig utan för en gångs skull känner jag mig ganska ”normal”. Vad finns det egentligen att göra åt allt? Inget! Boten och belöningen över att man stod ut kommer levererat ur det lilla hål som även orsakat allt, som en slutspurt  och pricken över i:t på alla ”biverkningar” Ungefär som kulmen på en riktigt ond finne …innan det vänder… 

 

Hej hej tisdag! Jag är i vecka 33 nu och 80% av graviditeten har passerats…SÅ jävla skönt. Jag mår bra skulle jag säga. Det börjar självklart bli lite stånkigt i vissa lägen och jag kan inte gå utan att få igång bäckensmärtorna men jag är ju snart klar! Värst är nästan sammandragningarna som ökar och blir kraftigare, jag vet inte hur många jag hade igår…såfort jag gjorde något blev magen stenhård. 

 

Jag kommer börja sammanställa allt jag önskar ska vara klart när dagen kommer under den här veckan, även om vecka 33 kan låta på gränsen till för tidigt så har jag fått en signal om att jag borde det. Och jag lyssnar på såna signaler då dessa signaler även berättade för mig att jag skulle bli gravid inom en snar framtid i början av förra sommaren ( blev gravid i slutet av augusti) , att vi skulle få en flicka, att vi skulle få henne tills gullvivorna står i blom…och dom börjar smyga sig fram oftast i slutet av maj och då är hon här. 

 

Idag får jag besök av min svägerska en stund på förmiddagen och ikväll ska jag till gymmet med min kusin vitamin. Därimellan blir det studier och en hel del måltider gissar jag då hungerdjuret inom mig är vilt och vill bara äta! 🙂