Jag insåg att jag hade infört en rutin omedvetet imorse. Den kom nog till efter min vecka 20 någongång när både mage och sparkar blev mer påtagliga. Jag vaknar ofta med lite värk i magen på nätterna, jag misstänker att kroppen passar på att skjussa på tillväxt och liknande saker då. Sen vaknar jag på morgonen av en kropp med leder som en 80åring och en ländrygg…som en gravid med foglossning gissar jag! Sen börjar jag känna hur hon kör sin morgongympa. Jag är både trött o ömm så efter att Jimmy sagt Hejdå dom tidigaste mornarna brukar jag ligga kvar i ca 20 minuter i nån bekväm ställning för alla kroppsdelar, känna på hennes sprattel och morgongosa med Gizmo som ligger ca 1 cm från mitt huvud varje natt och oftast varje morgon. Sen ligger vi där och bara är en stund, antingen i nuet, i framtiden men oftast aldrig i dåtid, den känns så ytterst inaktuell just nu! Sen är jag redo att gå upp, hon går o lägger sig och Gizmo följer med ut och äter frukost. ( Kurt ligger i något filtnystan någonstanns i lägenheten just då. Antingen i sin dalmatinfilt, älgfilt eller zebrafilt. Alla dessa filtar! Men tydligen är det ett rasbeteende.. )
När dagen började med att Jimmy sa att Kurt inte kunde gå så långt idag förstod jag att det är jäkligt kallt och att det blev en innedag. Så det blev mitt utgångsläge för de här torsdagen, en kort promenad och hemmapyssel. Jag ska sätta mig och planera lite inför våren, kolla lite nya gardiner och göra lite såna husliga grejer…
Kanske baka något!
Och göra en ordentlig långstrech på den här oelastika och bångstyriga kroppen jag vakna med idag…
