Att använda en pendel för att ta reda på barnets kön hade jag inte testat förns igår kväll. Jag har egentligen känt vad det är som kommer först sen innan jag ens visste att det skulle bli två streck på testet, mitt mediala jag har tillomed gett mig en ansikte. Därför blir jag nästan arg när någon säger det motsatta för det känns som att det jag känner inuti mig och själen som växer tar åt sig. Oavsett om jag har fel så tror jag ändå på min första magkänsla, bokstavligt talat 😉 Sen skulle jag inte bli besviken om det skulle bli annorlunda. Igår bekräftade min pendel i rosenkvart bara det jag alltid har trott, både över handen och över magen. Och det är ingen idé att jag berättar, vissa vet…men ni kommer få veta den 12 december. Om inte trollungen håller för svansen såklart.
Då får det bli en överraskning i maj för då är det inte meningen att vi ska veta 🙂
Det sägs att pendeln stämmer för alla. Jag gav Jimmy pendeln i handen och hade hade ingen aning om vilket håll eller vilken rörelse som var vad så han kunde inte påverka den att svänga åt ena eller andra hållet 🙂
